Reaktionära profiler: Tomas Spaedtke, Mike Hailwood Replika 1982
Årsmodell: 1982
Antal mil: 8000
Var och hur gick det till när du köpte den? – Jag köpte i södra Väst-Tyskland sommaren 1982.
Don Tomaso alias Tomas Spaedtke
Jag har tyska släktingar som hjälpte mig. Prisskillnaden var rätt stor mot listpriset på MC-Huset som var generalagent då.
Hur mycket fick du betala? – Jag betalade ca 35 000 kronor och mot 43 000 om jag hade köpte den på MC-Huset i Malmö.
Hur fick du hem den?– Jag körde själv hem den genom Tyskland. Det var en härlig tur. Det stora problemet uppstod när jag skulle igenom tullen i Helsingborg. Bestämmelserna krävde att den skulle tullas in i Helsingborg och få tillfälliga registreringsskyltar. Då hade jag fått vänta minst ett dygn. Till slut lyckades jag övertala tullarna att låta mig köra vidare till Stockholm med tyska saluvagnsskyltar mot att jag lovade att åka direkt till Frihamnen nästa dag och tulla in den.
Den liknar ju inte en standard replika, vad har du gjort med den? – Det har blivit en del modifieringar med åren. Jag bytte till ekerfälgar mot de speedline som var original. Sen tycker jag det är snyggare med 900 ss kåpan, plus en matchande sadel. Jag ville ha den klassiskt ducceröd så det blev till att lacka om den.
Har du gjort något med motorn? – Ja det sitter Omega kolvar och Carillio stakar. Större ventiler 38/42 mm. I original sitter det 36/40 mm. Den är lätt portad, jag brukar säga trivselportad. Om man ska vara ärlig så vet jag inte riktigt hur mycket det har gett i ökad effekt.
Vad är det mest dramatiska som hänt? – Det var nog på en semestertouring till Jugoslavien. Jag och en kompis som körde en 900 ss var på väg ner för alperna på den Italienska sidan. Då brann kopplingen upp. Det var inte första gången. Jag har bytt koppling två gånger. Strax för den tog helt slut så kraschade 900 ss: en. Den var ingen allvarlig krasch men den la sig ändå mitt på vägen. Vi lyckades ta oss till en duccefirma i Bolzano. Ägaren skulle just stänga med förklarade att han skulle komma tillbaka och hjälpa oss. Jag minns att han höll på in i sena natten men till slut var det klart och vi tog oss till ett hotell. Där inträffade nästa händelse men av det mer roliga slaget. Vi frågade portiern om det gick att slippa ha våra maskiner parkerade på gatan. Han förklarade glädjestrålande att det bara var att köra igenom receptionen och ut på bakgården där det fanns gott om plats. Så vi kickade i gång duccarna och körde under de andra gästernas jubel rätt igenom receptionen ut på gården. Tomas riktigt ler åt minnet.
Vilka andra prövningar har du råkat ut för? – Tomas ser prövande ut. Det värsta var nog när ett av ventilsätena lossnade. Den kraschen kostade på arbete och pengar. Tändningen har också krånglat. Det slutade med att jag köpte ett Lucas system och så var alla problem ur världen. Laddningsreläet gick sönder en gång och det tog ju tid innan man fann det felet.
Har du alltid mekat själv? – Ja, jag har försökt göra det mesta själv. Svårare jobb har jag lämnat bort, för det mesta till Biscaya. Jag har naturligtvis också råkat ut för att den lilla skruven till växelmekanismen lossnat och låst växellådan men det har väl alla kamskaftsägare varit med om.
Värsta tabben? – Det var nog när jag shimsade ventilerna och glömde bort att jag satt en fast nyckel på den stängande armen. Jag kickade och märkte att det gick trögt. Men då var det redan försent. Ventilen var krökt.
Varför ha en Kamskaftsducce? – Tomas svar blir kort och koncist: Det är en Ducati och man måste anpassa sig till hojen istället för tvärtom. Det har jag aldrig upphört att fascineras av.